Dockskåpet har flyttat hem

När min mormor var liten byggde hennes morfar om en gammal byrå till ett dockskåp åt henne. Det dockskåpet har gått i arv till mamma och sedan till mig. I dag hämtade jag hem det till lägenheten från glömskan på mammas och pappas vind. Möblemanget, som är en salig blandning av stilar från det förra århundradet, hamnade i oordning under flytten så det första jag gjorde när skåpet kom på plats hemma var en inventering och ommöblering.

Katterna Molly och Torsten tyckte att det var väldigt roligt att få ett gammalt dockskåp hemma.

dockskåp11Torsten tyckte att det var så roligt att han var tvungen att hälsa på hos dockorna. Tur att det finns glasdörrar så att han inte gör om konststycket när det är färdigmöblerat sen.

dockskåp3

Väggarna går att flytta och byta ut för att göra om rumsfördelningen i huset, och under de två våningarna finns en låda där jag brukar förvara alla extramöbler. Den har jag dock tagit ut här, det är där katten Torsten har klättrat in. När jag var liten inredde jag ibland även detta utrymme som en våning.

Tyvärr finns inte mycket av möblerna från mormors tid kvar, varför vet jag inte. När mamma var mammaledig med mig gjorde hon en renovering, men jag tror inte att hon slängde några möbler om de inte var trasiga. De flesta av möblerna är dock mammas och en del blandade loppisfynd som hon gjorde när jag var liten. Mycket är 1970-tal. Jag funderade ett tag på att leta efter gamla möbler och ”föråldra” dockskåpet igen. Men sedan kom jag på att charmen med det är att det har sett så många generationsskiften och tidsepoker, inte att det är ett orört museum. Jag älskade 1970-talsköksinredningen när jag var liten, så den får vara kvar. Dessutom påminner den om hur det såg ut i huset jag växte upp i.

dockskåp10

dockskåp4Det mesta är i Lundby-storlek, men väldigt mycket är tillverkat av händiga släktingar till mig, som den handknutna ryamattan ovan. Gammelfarfar Helmer var en hejare på att tillverka möbler, men på ålderdomshemmet blev det knöligt att göra det i full storlek så då nöjde han sig med att göra miniatyrer till mig. Mamma målade dem vita, ibland med gulddekor:

dockskåp7

Gammelmormor Jenny var hobbykeramiker och fick i samband med dockskåpsrenoveringen i slutet på åttiotalet i uppdrag att göra en kakelugn i lagom storlek. Den hänger med än idag och är lagom stor för att ha ett värmeljus i.

dockskåp9Min mamma är duktig på att teckna och gjorde miniatyrversioner av kända tavlor som kunde hänga på väggarna. Inte alla dockskåp som har Van Gogh i sovrummet.

dockskåp5

dockskåp6Den här kökssoffan är en av mina favoritmöbler. Jag är osäker på ursprunget, men den hade jag gärna velat ha i människostorlek också…

dockskåp2

Alla dockskåp värda namnet har förstås husdjur. I mitt bor en liten siameskattunge och en tax i porslin. De var mina ögonstenar när jag var liten, och jag var väldigt rädd om dem. Tyvärr syns inte det på skicket, de är båda ordentligt naggade men fina ändå:

dockskåpDockor har jag förstås också. Men originalinvånarna flyttade ut innan min tid, tyvärr, och ersattes med tråkiga Lundby-dockor. En liten tygdocka från mormors brors dockskåp bor kvar, av någon anledning. Henne får jag visa en annan gång, liksom slutresultatet efter möbleringen.

Uppdatering:

Här kommer lite kommentarer från min mamma:

”Mycket nöje har det gett oss alla! Senaste tapetseringen gjordes när du, Otilia, var nyfödd och låg på golvet och tittade på. Min farfar gjorde nya innerväggar och nya möbler (min far hade använt skåpet som vanligt skåp under en tid, då klarlackerat i brunt!) . Så 1988 blev det fint för nästa generation. Min far gjorde i ordning det i ordning åt mig i början av 1960-talet. Din mormors morfar gjorde det på 1930-talet åt din mormor.”