Right on time

Har inte haft tid (!) att visa(re) den fina lilla väckarklockan som jag fick i present av mamma häromveckan. Det är en finfint fungerande men alldeles för högljudd Bison-klocka i knalligt gult. Den matchar det mesta här hemma.

I går fick jag undan några flyttkartonger till. Det resulterade i att jag nu kunde möblera klart (nåja, en bit på väg i alla fall) i gästrummet. Det är ett rackarns litet rum som bara rymmer en enkelsäng, ett nattduksbord och ett smalt litet skrivbord, men det behövs inte så mycket mer. Rätt fint tycker jag att det blev, även om man får lov att bortse från elefanterna och girafferna tills dess att vi har haft tid att tapetsera om. Den unge herrn som bodde här innan vi flyttade in var… ja, ung. Jag tänker mig nåt vuxnare, typ från Boråstapeter.

Nattduksbordet är ett ommålat 1950-talsbord. Lite av en dödssynd, jag vet, men det var dödsdömt efter 20 år i ett fuktigt uthus. I mina fattiga studentår räddade jag det, släpade hem det via tre tågbyten och målade det. Jag räddade det från tippen.